Here follows brief descriptions, from the heroes' point of view, of what has happened so far in the campaign....
Newest entry at top....
Pjire - August 2nd 2005
Jag fick några mosiga örter av kaptenen. Han såg att jag inte mådde helt bra. Det gjorde ont i höften innan. Nu mår jag bra överallt.
Jag tror att de kom fram i tid. Möjligen Stinky klantade lite och fick stanna och passa Talmarions.
För bara några dagar sedan red vi in i en stad som hjältar. Nu sitter man här. På en båt. Jag är inte så förtjust i så här mycket vatten.
Jag har nog inte allt klart för mig vad som hänt de senaste dagarna men jag vet att vid det första mötet i the Wheel lovordades den nya Shandein och man la som förslag att flytta Kebeshanes röst till ett annat hus. Vad nu de hette... Men de var på den andra sidan, sholis eller något sånt.
Unge herr Varcil pratade fortfarande inte med house Kebeshane.
Lukazil kontaktade blixthobbitarna i kerningbayn. Där visade det sig att våran kontakperson var mördad. Därefter ökade tempot markant. Efter lite övertalning började maudraserna leta efter bevis mot den onde Butherprästen Jordik (Yourdick?).
Vi försökte lura den misstänkta burella agenten i Yorknies livakt att komma till en lada. Han kom aldrig.
Pjire - July 28th 2005
Ett eldsken syns från Ardoth. Jag lutar mig tungt mot relingen och sätter mig ner.
Kom de i tid?
Undrar vart Lukazil tog vägen? Jag såg hans talmaron sänka sig när min dog.
Snogard - July 12th 2005
Ja, jag var kanske lite rädd, men jag sänkte minst en Bochigon med en kristall. Tycker att verkar mest korkat att ge sig in i stiden på riktigt nära håll. Men ni var jättemodiga, tycker jag! :-)
Jeremiah - July 2nd 2005
Okej, jag ska erkänna att jag inte direkt sänkte en Bochigon, men jag lyckades i alla fall skada den så hårt i ena benet att den gjorde sig av med sina ryttare och då är den ju i alla fall precis lika farlig för fienden som för oss.
Jeremiah - July 2nd 2005
Ahh. Äntligen lite öppna ytor och en ärlig fajt. Jag gillar inte att slåss i tunnlar och grottor längre.
Låt oss se här nu... Jag får det till att jag mejade ner 15 fiendesoldater, en stor Dow-krigare (med ett enda hugg) och sänkte en Bochigon (också med ett enda hugg).
Det var ovanligt blekt bland mina vänner denna gång. Alla utom Pjire, Preko och jag höll sig i bakgrunden. Snogard var, om möjligt, ännu fegare än vanligt. Pjire svimmade av och missade en chans att komma upp i min kill-toll. Preko satsade på en mycket modig charge, mest för att inte låta den där ungspolingen till kesht få hela äran misstänker jag, men han valde att svimma likt en kvinna även han. Jag fick rädda hans skinn.
Tyvärr fick jag svärdsarmen skadad till slut och då gör jag föga nytta i en sköldmur längre. Därefter minns jag ingenting. Kanske var smärtan så intensiv. Kan någon berätta hur striden slutade? Fick vi det där blåsvärdet på knä?
Mojjk - July 1st 2005  Bochigon-filén var bra men såsen kunde varit lite mer kryddad. Nod och jag undrade just hur slagets vindar blåser. Går det inte vår väg får vi lämna staden, men det är ju iallafall två dagars march hit från slagfältet, så det hastar inte. Även om Nod skruvar oroligt på sig redan. Hoppas det snart kommer bud med nyheter.
Nirissa Kellin - June 30th 2005
Har någon sett min man Baratin? Han är 21 år gammal, var klädd i sin fars ring hauberk och tjänstgjorde i House Makkelthorpe's 2:a pikenerardivision. Jag kan inte hitta honom bland de levande och det är så mörkt på slagfältet. Han är inte så stor och ler alltid.
Pjire - June 30th 2005
Svårt att sova.
Det är mest jämmer och elände utanför.
Mödrar och hustru letar bland de fallna efter sina söner och män.
När man blundar fladdrar hemska bilder av lemlästade män.
Är det Snogard som gråter?
Undrar om det är Stinky som snurrar runt på sin bädd?
Jerimia stönar, han har nog ont i sin armbåge.
Det värker. Det känns som om något stort har dansat på mig. Det har det ju! Det var hemska djur de där burchigon. Undrar om det verkligen bara var en som steg på mig. Jag borde ha bättre skydd, jag förstår inte varför de envisas med att sticka mig med sina spjut. Hoppas armbågen läker ordentligt.
-Ja, Preko var modig idag. Att tillsammans med den andra Whithanden anfalla och bryta igenom motståndarnas armé var farligt.
Hade det inte varit för dessa beslutsamma män hade det nog inte gått som det gjorde.
Det kan inte komma något gott ut ur att så många människor dödas.... Jordemodern gråter nog.
Det var förvånande att Talmarion ryttarna, vad hette de nu? Yorkeeds? anslöts sig till oss.
Det var tight där ett tag. Så många det var som blev nedhuggna bakifrån.
Det gör fortfarande ont i armen. Jag får nog ta en arragish till så kanske det släpper.
Ljuden från fältet gör så man inte kan sova...
jaja, vi får se hur det ser ut imorgon.
Lukazail - June 16th 2005
HAHAHAHAHA.....Jag e grym. Vem om inte Lukazail The Great....killer of all bleeding things (bochigon bane) kan skrämma iväg Pappa Desti!! Den ynkryggen kände dödsångesten komma krypande upp längs sin kvistliknande nacke när han skådade denna mäktiga krigare i all sin prakt. Han blev till och med så förbryllan av denna kraft och fulländade kombatant att han snodde med sig mitt gudomliga vapen för närmre studier i Destis salar djupt nere i Jorunes sköte. Dom kommer snart fram till det fakta att det tillverkats av gudarna Kaos och Förtvivlan på självaste månen Destis yta.
Kill em all//Lukaz
Pjire - June 15th 2005
Ooops vi anföll två tempel på en kväll. Det måste vara rekord hittills?!
Lukazail- June 14th 2005
"Vi råkade få in en liten hoppande och sparkande munk i
nätet som klubbade ner den ömtåliga Lukasil."
Vad ska detta betyda????
Jamie...vad hände??????????? /Klasse
Pjire Fickie Hero/Barbarian/Brains of the gang - June 1st 2005 "Som jag ser det förstod vi att våra vänner (snackeklubben) var fast i den stora konstiga byggnaden med munkar. Vi bestämde oss för att hämta ut dem innan fiendestyrkorna anländer. Det kan ju vara praktiskt att ha dem med sig om vi måste fly.
Eftersom vi antagligen behövde någon form av förklädnad såg gick jag med Stinky och Lukasil till en enslig gränd. De andra ser ju inte särskillt trevliga ut, sådana människor man ogärna hjälper, så jag tog på mig den lätta uppgiften att få in munkarna i gränden. Väl där bad Stinky och Lukasil dem att ta av sig sina kläder och hoppa ner i varsin tunna. Med sig fick de varsin korv. De som gjorde motstånd klubbades ner. Vi råkade få in en liten hoppande och sparkande munk i nätet som klubbade ner den ömtåliga Lukasil. Som tur kunde jag och Stinky reda ut situationen.
När vi väl hade kläder delade vi på oss och de ljusskygga (Stinky, Mojjk, Lukasil och Snorgard) valde att ta sig genom kloakerna medans jag och Jaquline promenerade in som normala pilgrimar. Snogard gjorde misstaget att utöka sina sinnen nere i kloakerna. Han höll nästan på att kasta upp av den besvärliga doften.
Vi lyckades hitta kloakråttorna vid en inre latrin, vi bestämde möte igen 30 minuter senare. Jag och Jaqulin vandrade uppåt tills vi hittade deras signaturer innanför några låsta dörrar. Jag försökte forcera dörrarna men lyckades inte... Inte ens när jag knackade och bad dem öppna... I alla fall var vi tvungna att ta oss tillbaks till latrinerna. Där fick vi hjälpa de illaluktande rövarna från underjorden att ta sig upp. Lukasil stannade kvar vid latrinen och vi andra gick upp med en storslagen plan.
Först gick jag, sedan kom Snogard och efter honom kom Stinky. Jag gick fram till den ena vakten, Snorgard till den andra. Snogard vifta magiskt med händerna vilket jag också gjorde. Båda vakterna somnade. Stinky viftade med sitt lilla kit och lyckades öppna den låsta dörren. Väl inne mötte vi den första vakten som somnade när Snogard skickade jordemoderns andedräkt på honom. Innanför hittade vi flera fängelseceller och i en av dem hittade vi Jerrimia och i en annan hittade vi Nod. Båda var lite medtagna, värst verkade det ha varit för Jeri. Han skrek och lipade.
Nu när vi hittat dem var det dags att ta sig ut. När vi närmade oss dörren rusade en bunt vakter mot oss från andra hållet, Stinky blev rädd och försökte stänga dörren men jag tänkte att de var ju bara fem så jag kunde hålla dem undan medans de andra sprang ut. Jag tänkte inte riktigt på att de hade fega spjut så de lyckade få ner mig på marken. Efter mig kom Snogard, medans jag reste mig snärjde han flera av dem med jordemodernsandedräkt. Jag fick ytterligare spjut imig men lyckades få ner en av dem. Snogard rörde vid mig och överförde jordemodernsvälsignelse. Därefter kom Mojjk och Stinky. Snogard överförde jordemodernsvälsignelse till dem med så fiendens vapen inte gjorde så stor skada. När det började bli lite knivit kom Lukasil från latrinen vevandes på sin hemska flail. När vi fått ner alla.... Jag glömde att säga att det kom fler fiender efterhand... Så rusade vi ner för trapporna och ut genom den stora porten.
När vi väl kände oss säkra så hade Jaquline mycket arbete med att plåstra om oss. Jag hade taget rätt mycket stryk (strax över 80 hits). Nu tror jag det är dags att lägga sig *gäsp* imorgon kommer det bli ett ännu större slagsmål. Så när jag har slipat mina vapen och fått ordning på örterna så går jag och lägger mig. Hmm undrar om alla som är påväg hit är fiender eller några kanske är hemliga alierade... Jaja det får Nod och Preko ordna med så får jag ordna med att se efter Jaquline och klubba ner fienderna...
Sovgott
/Pjire" |